Go! Sports Skydiving
Hur gör man ett spel om fallskärmshoppning bra? Konceptet är ganska uselt upplägg till ett spel till att börja med. Du hoppar och fäller ut fallskärmen, och landar, såvida det inte finns tyskar på marken du kan bekämpa är det här precis vad det låter som, tunnt som skysås. Och för att faktiskt försöka göra ett spel av det här ska man bild formationer för "highscore" med ett riktigt fetto med hjälp av Six-Axis. Jag är redan uttråkad innan spelet ens börjat och helt allvarligt kan du få ut samma glädje i spelet igenom att enkelt youtuba fram en film på någon som hoppar fallskärm. Helt uselt.

Conflict: Denied Ops
Någon diktator gillar inte USA (Han ser precis ut som Castro givetvis), som svar på tal skickar jänkarna två vapenexperter till detta kommunisthelvete för att röjja upp. Att spelet ser ut som dåligt animerat lego är ingen hit. Addera korkad AI (kommunister är korkade, kanske är realism man försöker nå här?) och minimal vapenkänsla. Med texturer som eventuellt kan vara rippade direkt ifrån "Fade to Black" och en riktigt ostigt hejduken-historia är det här det ostigasteost-spelet i år.


Turok
Det här spelet suger minst av dessa tre spel, men det är lika usel spelglädje. Man spelar igen på tråkiga macho stereotyper och skapar ännu ett gäng förglömliga karaktärer utan själ. Höjdpunkten i spelet är givetvis att döda dinosaurier, men roligare än så blir det inte. När du inte skjuter dinosaurier skjuter du människor, sen skjuter du dinosaurier igen. Jahapp. Mediokert är ledordet.

Renwick i "The Club" är minst sagt en härlig karaktär, en stenhård polis som inte tar skit ifrån någon. Man kan riktigt känna lukten av fula ord när man vistas nära Renwick. När han inte har en köttbössa på ryggen tvekar han inte en sekund att plocka upp en fet minigun och gå lös a lá Predator på sina fiender. En sann tough guy, vilket vi älskar right?

Efter bland annat spelat en hel del Street Fighter II på SNES i helgen så är suget på SFIV större än någonsin. Ge mig! Ser förbaskat sweet ut. Måste även beställa en ny fräsch stick och trimma fingarna för Chun-li spark-spam. Får  nog peppa lite med att kolla om den helstadiga Street Fighter filmen, okej kanske inte, man blir lika förstummad av dess uselhet varje gång, but a man can dream right?

Sitter och stirrar på en tv-ruta som bönar och ber att jag ska och lägga mig, men icke! Efter småsomnat med enorm träningsvärk i kroppen till den fantastiskt dåliga filmen "Jackie Chans WHO AM IRUUUU!?" och vaknat till Sveriges mest fördömmande TV-skärm. Känner jag mig pigg som fan och redo för en helg att spendera på diverse trista aktiviteter.

Jag är en nörd, jag skärmar av mig själv ifrån verkligheten, bryter av alla sociala kontakter för en stund bara för att få spendera några timmar vid ett spel jag fastnat för. Att vara medvetet associal kan vara jobbigt ibland då det känns som jag kunde bedrivit en blogg om hur jag söp och vaknade upp i Kiruna förra helgen, nej! Jag vill skriva om mina spel och det lär fortsätta så ett tag framöver tills jag kommer på bättre tankar. Jag tar i alla fall stolthet över vem jag är och försöker inte gömma det bakom en fasad av 120 vänner på fuckfacebook som jag inte riktigt känner ändå.

Helgen har börjat bra med ett par goda timmar framför Devil May Cry 4 och det verkar bli fallet att jag fortsätter spendera ett par strötimmar mer på det. Nero vår hjälte i lång kappa och stuprör kan utföra en heldel crazy shit, which I like. Småspoilat för mig själv att man kommer få ta kommando över Dante senare i spelet, vilket jag är lite opepp på eftersom Nero's "Devilbringer" är precis vad jag saknade i DMC-serien. Men my oh my, ska väll återgå till nötandet.

Aesop Rock - Coffee. samt "None shall pass". (Hatar och missa när bra skivor kommer)

Dig.

Någon spelutvecklare där ute i världen har spenderat för mycket tid framför halvostiga actionfilmer det är fo' sure. När jag spelar "The Club" är influenser ifrån actionrullar som "Smokin' Aces" ganska tydliga. Men ack så hårt och så bra.
Spelet isig är lika tunnt som det är kul, det vill säga att det är förbaskat roligt.

Ett ganska enkelt upplägg, relativt smidiga kontroller och ett dussin banor att nöta highscore på. Om man vågar skrapa på ytan på detta ganska ytliga koncept blir det bara roligare dessto mer du vågar spela. Vissa kanske nöjjer sig med att spela igenom en turnering en gång, och det kan jag ha full förståelse för. Men när man börjar köra singel event och verkligen satsa på ett highscore är där spelet börjar skina. Det blir så intensivt ibland att jag bara måste pausa för att kippa efter andan då minsta lilla misstag kommer kosta mig det där highscoret. En försenad julklapp ifrån Sega till alla highscore-jägare?

Japp, nu har det skett igen, tre röda ringar, och helt ärligt ger jag nog upp min X360 för resten av året. Andra gången det här händer, och jag orkar inte helt enkelt inte med mer strul just nu. Ge mig ork.

Ja, antar hälften av dom två besökarna jag har förstår vad jag menar direkt, jag har givetvis sett filmen "Cloverfield" i helgen.

Intressant film och överraskande bra, kanske inte något för som dom som gillade filmer som "meet the spartans". Men det var som sagt en mycket intressant film och hela konceptet kändes både hett och fresht. Antar flera noterade "Lost" loggan i början av filmen? Such mystik!

Provade även på "Trauma Center: Second Opinion" och det var förbaskat roligt. Även om det kanske inte verkade ha den mest intressanta storylinen var det ren spelglädje, kanske lite för förvirrande för min smak. Men om du råkar äga ett Wii är det verkligen ett spel du bör ta dig en närmare titt på. Givetvis glömt och inhandla Devil May Cry 4 och enda söndagsöppna spelaffären ligger givetvis år och mil ifrån där jag bor. Måste även fixa "The Club" då demot underhöll mig enormt. Underligt hur något fundementalt som att skjuta folk på en linjär bana kan bli intressant igen igenom ett ganska lätt poängjägare a lá arkad-upplägg.

Bara två dagar kvar tills release av den fjärde installationen av "Devil May Cry", och Dante verkar inte behöva gråta över betygen. Något folk förövrigt brukar gråta över när det gäller DMC är svårighetsgraden. Hur som helst ska det bli mycket intressant då demot som fanns på PSN var riktigt trevligt och svårighetsgraden verkar dessutom nedtonad ifrån den djävulst frustrerande föregångaren. Med ett snitt på runt 85% på gamerankings verkar det vara precis vad jag förväntat mig att det skulle vara.

Den stora nyheten är givetvis karaktären Nero som tydligen bjuder på en hel del blodiga moves. Låter lovande. Ändå känner jag mig inte överpepp på DMC4 då hela genren DMC utspelar sig kring börjar kännas lite urvattnad. Men jag ändrar säkert min åsikt igen om två dagar. Hardcore ska det vara.

Årets ledord är "Sci-fi", och med den enorma trenden passar THQ på att återuppliva en serie som varit död sen den osmakligt amerikaniserade uppföljaren gjorde entré 2003. Jag talar givetvis om Red Faction som idag officiellt fick ett tredje tillskott utannonserat.


Många minns det första spelet med värme då det gav oss ett Half-life/Total Recall i gruvmiljö. Som ett av dom första spelen där du kunde våldföra dig på din omgivning vart det en hit. Skjutandet kanske inte var något att hänga i granen, men det hade något dess uppföljare saknade; En själ. Finns ju inget direkt att bygga på i nuläget då vi bara vet att spelet kommer. Men jag hoppas sannerligen att dom bygger spelet på den första delen i serien då jag hyser enorm förakt för RF2. Ge mig en gruva och ännu ett uppror så är jag nöjd.

Mer om saken

Gears Of War slog ner som en bomb i mitt vardagsrum, det hade det där lilla extra och var ett av dom första spelen som sannerligen kändes "next-gen". Med ett gäng amerikanska-fotbollsspelare till ditt förfogande var det ditt uppdrag att motorsåga och stampa ihjäl den fientliga rasen 'Locust' som hotade jorden. Utmärkt röstskådespelande också här med min favorit voice-over "John DiMaggio" som Marcus Fenix. Storyn kanske inte bottnade djupt men den grundläggande actionen tog ett simtag över den engelska kanalen.

Nu kanske det hänt vad jag väntat på, Gears Of War 2, _kanske_ bekräftat. Att första delen drog in mer pengar än gräs bör vara en av flera anledningar till att jag kanske inte skriker "Oh snap!" av överraskning. Men det skulle kännas skönt att veta att något kanske händer borta hos Epic.

Gamespot analyserar scoopet

Årets hypade spel (efter GTA4 givetvis.) börjar redan ta form, i alla fall enligt gubbarna på 1up som har en ganska schysst förhandstitt på det stiliga "Resistance Fall Of Man 2" uppe. Personligen hyser jag starka känslor redan för serien då ettan var ett snäpp underskattat enligt mig. Snabbt och dödligt, ungefär som Halo fast med vapenkänsla. Okej jag kanske har något emot Halo serien, men det kommer nog ifrån förra årets besvikelse. Jag har fortfarande goda minnen ifrån dom två tidigare delarna. Men just nu längtar jag efter att få neutralisera muterade ryssar ännu en gång, och då vill jag understryka ordet längtar också. Att få hoppa in i skorna på master chief i ett nytt Halo skulle inte vara fel heller,
får hoppas.

.

Den här helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det började illa med att jag vaknade runt 20:00 tiden, men jag försökte göra så gott jag kunde för att rädda lördagen.

Började bra med att fixa ihop ett gäng snitzlar och sätta mig ner för att kolla igenom "Harry Potter: Fången ifrån Azkaban" på SVT. En helt okej start. Efter filmen bestämde jag mig för att ta the beast i hornen och satte mig ner med Final fantasy 6 till Super Nintendo, orginal såklart, jag är ju trots allt en tönth.

Och det är fantastiskt att spelet fortfarande håller måttet efter alla dessa år, så efter någon timmas spelande tog jag ett avbrott för att kolla in Arnold i "Conan: Förgöraren". Fick hemska flashbacks ifrån förra året då jag fick uppdraget att recensera just spelet "Conan" till X360/PS3. Ack, Conan: Förgöraren är nästan lika usel som spelet, men inte riktigt då filmen tar slut tidigare än den urusla GoW knockoffen som aldrig ville ta slut. Så istället för att dra upp mer detaljer ur marken om vad jag ogillar med spelet så sparar jag mig själv huvudvärken och låter bli.

Som en spelsamlare har jag dock gjort ett gäng klipp på Tradera idag.


- Arcade Stick till SNES för dryga 130 kr.

- Japanskt Secret of Mana för 120 kr.

- Komplett amerikanskt Secret of Mana för 500 (Vilket är ett tokbra pris eftersom alla NTSC versioner är något värdare än PAL versioner då PAL är en minoritet i spelvärlden.)

Blev överbjuden på ett komplett Shadow Run i sista sekunden vilket är tråkigt, men bjuder på ett nytt "Hadowrun" som auktioneraren kallar det. Han verkar inte förstå att det är ett "S" och inte en hightech orm på framsidan. Men whatever.

Efter styrt ihop en stadig skål med chokladpudding var jag redo för mer Final Fantasy, det måste varit år och dar sedan jag spelade detta då det slår mig hur simpelt det framstår. Allt ifrån dialog till dem randombaserade striderna. Samtidigt är det nog spelet som blev insspirationen för skapandet det monstorösa uppföljaren Final Fantasy 7. Då spelen är väldigt ovanligt lika varandra för att tillhöra den evigt förändrade världen i Final Fantasy. Båda delar samma känsla och ton, men FF7 gör allt mycket mer "Grandé". Det kan ju låta dumt att en förgångare är inspirationen för en uppföljare men vi som tillhör gruppen som spelat flertalet Squaresoft spel vet att detta inte alltid varit fallet inom serien. Och när vi ändå talar om FF7 är det ju läge att påpeka att prequelen "Crisis Core" borde vara runt horisonten. Äntligen en spinoff i en square-serie som inte suger?