Någon spelutvecklare där ute i världen har spenderat för mycket tid framför halvostiga actionfilmer det är fo' sure. När jag spelar "The Club" är influenser ifrån actionrullar som "Smokin' Aces" ganska tydliga. Men ack så hårt och så bra.
Spelet isig är lika tunnt som det är kul, det vill säga att det är förbaskat roligt.

Ett ganska enkelt upplägg, relativt smidiga kontroller och ett dussin banor att nöta highscore på. Om man vågar skrapa på ytan på detta ganska ytliga koncept blir det bara roligare dessto mer du vågar spela. Vissa kanske nöjjer sig med att spela igenom en turnering en gång, och det kan jag ha full förståelse för. Men när man börjar köra singel event och verkligen satsa på ett highscore är där spelet börjar skina. Det blir så intensivt ibland att jag bara måste pausa för att kippa efter andan då minsta lilla misstag kommer kosta mig det där highscoret. En försenad julklapp ifrån Sega till alla highscore-jägare?

Bara två dagar kvar tills release av den fjärde installationen av "Devil May Cry", och Dante verkar inte behöva gråta över betygen. Något folk förövrigt brukar gråta över när det gäller DMC är svårighetsgraden. Hur som helst ska det bli mycket intressant då demot som fanns på PSN var riktigt trevligt och svårighetsgraden verkar dessutom nedtonad ifrån den djävulst frustrerande föregångaren. Med ett snitt på runt 85% på gamerankings verkar det vara precis vad jag förväntat mig att det skulle vara.

Den stora nyheten är givetvis karaktären Nero som tydligen bjuder på en hel del blodiga moves. Låter lovande. Ändå känner jag mig inte överpepp på DMC4 då hela genren DMC utspelar sig kring börjar kännas lite urvattnad. Men jag ändrar säkert min åsikt igen om två dagar. Hardcore ska det vara.

Årets hypade spel (efter GTA4 givetvis.) börjar redan ta form, i alla fall enligt gubbarna på 1up som har en ganska schysst förhandstitt på det stiliga "Resistance Fall Of Man 2" uppe. Personligen hyser jag starka känslor redan för serien då ettan var ett snäpp underskattat enligt mig. Snabbt och dödligt, ungefär som Halo fast med vapenkänsla. Okej jag kanske har något emot Halo serien, men det kommer nog ifrån förra årets besvikelse. Jag har fortfarande goda minnen ifrån dom två tidigare delarna. Men just nu längtar jag efter att få neutralisera muterade ryssar ännu en gång, och då vill jag understryka ordet längtar också. Att få hoppa in i skorna på master chief i ett nytt Halo skulle inte vara fel heller,
får hoppas.

.

Tower Defense är ett fenomen som kom till igenom Blizzards peka och klicka mapeditor som följde med RTS-jätten "Starcraft". Idén var enkel som den är underhållande, försvara dig till siste man.
Det var bara naturligt att denna enkla idé inom tid skulle bli ett riktigt spel. Nåväl, kanske inte ett helt "riktigt" spel, men ändå mer av ett riktigt spel än något Starcraft Mod som snickrades ihop i en källare i södra Frankrike. Jag talar givetvis om "Pixeljunk Monsters" som inte gått helt omärkt av gamla Tower Defense nötare.
Efter spenderat mer eller mindre tre raka timmar med detta spel som kostade mig inte mer än kaffet jag drack under tiden, så kan jag meddela att det var dem mest värdefulla 45 kronorna jag investerat på år och dar. Balansen är perfekt, strategin är enkel som den genialiskt simpel och logisk. Uppskattad speltid bör ligga på runt 12-13 timmar för den hårdnötte-tdveteranen. Välspenderade pengar.