Sverige har förändrats på senaste tiden, det är svårt att inte märka av rädslan hos folk.

Alla är rädda för någonting verkar det som. En stor förändring jag märkt av är hur extremhögern lärt sig att använda internet och fullständigt överbefolkar forum - där argumentation som förs litterärt, producerar bilder i mitt huvud av spyende katter.

Hur som helst görs det ständigt en tråd om hur någon invandrare gjort inbrott, hur en invandrare mer eller mindre bara är inblandad i valfri negativt mediesammanhang. Det värsta med det här är att folk sväljer det. När tappade Svenska folket sitt kritiska omdömme i sjön?

Även om den "vanlige" aktiva nynazisten har en svindlande iq-snitt på runt 81 är den högerextrema tillväxten oroväckande.

Inte för att jag tror att vi någonsin kommer få ett extremt parti in i riksdagen, med undantag för mjukis-rasisterna givetvis.

Snälla, tolerans och kärlek? Är det så svårt egentligen?

Tower Defense är ett fenomen som kom till igenom Blizzards peka och klicka mapeditor som följde med RTS-jätten "Starcraft". Idén var enkel som den är underhållande, försvara dig till siste man.
Det var bara naturligt att denna enkla idé inom tid skulle bli ett riktigt spel. Nåväl, kanske inte ett helt "riktigt" spel, men ändå mer av ett riktigt spel än något Starcraft Mod som snickrades ihop i en källare i södra Frankrike. Jag talar givetvis om "Pixeljunk Monsters" som inte gått helt omärkt av gamla Tower Defense nötare.
Efter spenderat mer eller mindre tre raka timmar med detta spel som kostade mig inte mer än kaffet jag drack under tiden, så kan jag meddela att det var dem mest värdefulla 45 kronorna jag investerat på år och dar. Balansen är perfekt, strategin är enkel som den genialiskt simpel och logisk. Uppskattad speltid bör ligga på runt 12-13 timmar för den hårdnötte-tdveteranen. Välspenderade pengar.

Jag blev tydligen överbjuden med 4 kronor på det gamla SNES-spelet "Brainlord" ifrån Enix. Är inte detta lite väl typiskt för sidor som Tradera och e-bay? Givetvis kom budet i sista minut då du har cirka femton sekunder på dig att evaulera hur mycket du kan tänka dig att egentligen ge för ett ett ändå ganska mediokert spel.
   Men jag blir inte bitter, dagen har varit bra. Jag har insett att året är 2008 och att serien "Futurama" kommer göra comeback. Och efter glott igenom alla MGS4 trailers som fanns att få tag på PSN har jag även kommit tillrätta att kedjerökaren Snake snart landar i mitt vardagsrum. Hett.
  Tror jag ska leta på Subsistence och ta mig igenom djungeln ännu en gång. Men först och främst måste jag nog ta tummen ur... ni vet, och ta mig vidare i spelet Hidden & Dangerous 2 som jag aldrig klarade, trots att det faktiskt är ett ganska bra spel även om ljudet buggar mer än 50-talet tillsammans.  Likadant med AI:n, och det mesta i det spelet.

Det är min födelsedag snart, och som vanligt brukar jag blicka tillbaka i tiden. Vilket oftast slutar i att jag mumlar över gammalt groll.
  Men förra året var unikt när det kom till mitt stora intresse "Tv-spel", eller "DATAHSPELH" som alla måttligt intresserade säger. En svart skinande låda vid  namnet "Playstation3" tog plats framför tvn med alla andra dammlådor. Ett tjugotal nya spel damp ner i brevinkastet, och helt otroligt så var mer än hälften riktigt bra.
   Dessutom var kanske tre av dessa tjugo spel något "det där extra". Valve servade upp årets ace dock och visade mig både något helt nytt, och att det finns hopp för humorn inom spel. Jag pratar givetvis om det genialiska "Portals" som helt enkelt svepte bordet med allt motstånd. En kanske tunn upplevelse i det stora hela, men seriöst är det bara antagligen bara dem riktigt stora g33ksen som egentligen bryr sig *cough*.
   Bungie kammade hem årets stora besvikelse med det storslagna "Halo 3", inte för att det var ett rakt av dåligt spel. Utan för att det bara var ett något föråldrat koncept som återanvänts, toppad med en väldigt själslös story. Kallt.

Det kanske bästa med året 2007 är ändå att det banar vägen för 2008 som antagligen kommer bli ett ännu större spelår. 07' kändes som en teaser, som den där trailern på biografen som alltid får dig att önska att du tittade på filmen på trailern istället. Korta intensiva spelupplevser som fick oss att längta efter något mastigt, och cliffhangers som fick dig att önska att du hade Doc Emmett Browns nummer i mobilen. 2007 fick mig att längta.

Då har även jag fallit ner i abyssen av ointressant information. Men det kanske är kul? Hur som helst är det här tänkt att vara en blogg om spel, och whatever.

The internet makes you stupid.